Orglarna i Forsa kyrka

Wengströmorgeln

På midsommardagen den 21 juni 1846 invigdes Forsa nya kyrka av ärkebiskop Carl Fredrik af Wingård. Den gamla medeltida kyrkan, vars historia troligen sträckte sig tillbaka till 1200-talet, hade dömts ut och rivits under det gångna decenniet. Den äldre kyrkan hade aldrig haft någon orgel, men den nya kyrkan försågs efter visst meningsutbyte inom församlingen med ett orgelverk. Den 18 mars 1849 tecknades kontrakt med Jonas Wengström från Vängsbo i Ovanåkers socken om en orgel till Forsa kyrka. Jonas Wengström var född i Ovanåker 1795 och avled där 1855. Han hade gått i lära hos Gustaf Andersson i Stockholm, och utan att ha avlagt någon examen blev han en av de skickligaste och mest anlitade orgelbyggarna i södra Norrland. Forsa kyrkas orgel blev hans största verk och utformades i traditionen från Gustaf Andersson men med några egna inslag. Wengström ritade själv orgelhusets fasad, som dock när den skulle godkännas av Överintendentsämbetet försågs med några krönande ornament av Fredrik Wilhelm Scholander. Bildhuggeriarbetena gjordes av målaren H. O. Hofrén från Arbrå, som också utförde ornamentering, målning och förgyllning.

 

Fasaden

Fasaden återspeglar i sin uppbyggnad den klassiska orgelns struktur. Nederst utgör sockeln den bas på vilken det ljudande pipverkets yttre vilar. I fasadens sockel var spelbordet infällt, vänt mot orgeln. Sockeln avslutas med ett kraftigt bjälklag som tillsammans med det övre bjälklaget binder ihop pedaltorn och huvudverk till en enhet. På sockeln står på sidorna de två pedaltornen, halvcirkelformigt utbuktande. Pipornas uppskärningar bildar här en rak linje. I mitten mellan pedaltornen ligger de tre pipfält som representerar huvudverket. De två yttre fältens pipor bildar med sina uppskärningar konkava linjer, uppsvängda mot mittfältet, och mittfältets pipor med sina uppskärningar formar tillsammans med den upptill avslutande arkivolten en oval. Mittfältet omges på sidorna av två pilastrar med fantasifulla ”toskanska” kapitäl. I svicklarna återfinns två änglahuvuden, och arkivoltens slutsten utgörs av ett något mindre änglahuvud. Över och under sidofälten i mittverket är paneler i blått med utskurna förgyllda ornament infattade. Under mittfältet finns en panel med bland annat en förgylld lyra. Det övre bjälklagets fris pryds ovanför pedaltornen av en rosettbård. I övrigt avgränsas de olika delarna i vertikal led både i huvudverket och i öververket av lisener.

 

Ovanpå pedaltornen står två knäböjande änglar symmetriskt uppställda. De lyfter händerna och riktar blicken mot öververket som står i mitten på det övre bjälklaget. Öververkets tre pipfält med sina uppskärningar har en komplementär rytm i förhållande till pedaltornen och huvudverket. De två ytterfälten bildar med sina arkivolter och uppskärningar ovaler på sidorna, medan mittfältet återger pedaltornens raka linje i uppskärningarna. Mittfältet är framdraget och bildar tillsammans med de krönande, till en fronton formade klassiska akantusbladen med sina voluter och den mera originella blomstängeln i mitten en liten ”tempelgavel”. Vid sidorna om öververket slingrar sig två akantusblad som med sina uppåtsträvande linjer leder blicken upp mot den avslutande blomstängeln. Av fotografier från tiden före det nya Riegerverket kan man se att akantusbladen vid någon tidpunkt bytt plats och ställning så att deras kraftigare del som tidigare vilade mot bjälklaget nu växer upp längs öververkets sidor. Avslutningen var alltså mer klassiskt vilande i jämförelse med den mer dynamiska nuvarande uppställningen. När och varför man vidtagit förändringen är okänt. I ornament och arkitektoniska detaljer följer Wengström i huvudsak det nyklassicistiska formspråket men med ett stilistiskt främmande inslag i mittfältets arkivolt, som förutom den klassiska äggstaven också har en bård med korsblommeliknande ornament, ett mönster hämtat från tidens nygotik. (Intressanta jämförelser kan för övrigt göras mellan Forsaringens ornament, de krönande ornamenten på Haaken Gullesons altarskåp och orgelfasadens utsmyckningar.)

 

Inne i orgelhuset är förändringarna stora. I äldre klassiska orglar var de olika verken mot varandra slutna ”lådor” lagda på varandra och öppna ut mot kyrkan. Väggarna mellan ”lådorna” försvann med tiden, och i Wengströms orgel var verken troligen sammanställda till en enhet inom orgelhusets väggar men enligt de klassiska principerna så att verkens uppställning avpeglas i fasaden och pipraderna löper parallellt med fasaden. Var Wengströms melodiverk var uppställt kan för närvarande inte avgöras. Fasadpiporna som i den klassiska orgeln alltid var ljudande, är här stumma. Wengströmorgeln hade mekanisk traktur och regerverk.

 

Disposition

Ur kontraktet kan orgelns disposition utläsas. Den hade fyra verk: Manual, Öfverwerk, Melodiwerk och Pedal. Melodiverket var Wengströms egen uppfinning. Stämmorna var följande:

 

Manual 

1. Principal 8´
2. Borduna 16´
3. Portunalflöjt
4. Dubbelflöjt 8´
5. Oktava 4´
6. Öppenflöjt 4´
7. Quinta 3´
8. Octava 2´
9. Trumpet 8´

 

Öfverwerk 

1. Fugara 8´
2. Vox kandida 8´
3. Rörflöjt 8´Rörflöjt 4´
4. Anlägges register för 1. stämma

 

Melodiwerk från c till g (c´ till g´´´)

1. Trompet
2. Öppenflöjt 4´
3. Pickola  2´

 

Pedal: 2ne Oktaver

1. Violin 16´ (ev. Viola)
2. Subbas 16´
3. Oktava 8´
4. Oktava 4´
5. Register för Basun 16´
6. Pedalkoppel

 

Wengströmorgeln ljöd för sista gången i Forsa kyrka den 16 december 1923. Därefter revs orgelns innanmäte. Delar av det förvaras ännu men under bedrövliga förhållanden i det gamla sockenmagasinet väster om kyrkan. Orgelhuset med sin ståtliga fasad bevarades och fick så småningom härbärgera den nya orgeln.

 

Riegerorgeln

 

Redan under 1910-talet hade dåvarande organisten Henning Lind börjat undersöka möjligheten att bygga en ny orgel eftersom han ansåg att den gamla hade tjänat ut. Den var också enligt hans mening omodern och därmed knappast värd att kosta på någon ytterligare upprustning. Redan 1919 hade han införskaffat en offert från Åkerman & Lund, men samma år flyttade han till Huddinge och lämnade Forsa kyrkas orgelproblem bakom sig. I början av år 1923 tog prosten Gustaf Swärd initiativet till en orgelinsamling. Man infordrade offerter från de svenska firmorna Åkerman & Lund och Setterqvist & Son samt från de tyska orgelbyggarna Furtwängler och Rieger. Den 1921 nytillsatte kantorn Hjalmar Wahlström skickades ut på rekognoscering i riket och besökte bl. a. Mora kyrka, där Anders Jobs verkade som organist vid dess nya Riegerorgel. Jobs förordade varmt Riegers orglar med sin lättspelade pneumatik och sina senromantiska dispositioner.

 

Den 27 maj 1923 fattade kyrkostämman beslut om inköp av en 30-stämmig orgel från Firma Gebrüder Rieger i Jägerndorf i Schlesien, och stämman uppdrog åt prosten Swärd och disponent Leman att å församlingens vägnar underteckna kontraktet. Priset blev, efter att Rieger i förhandlingar med prosten Swärd tvingats sänka sitt pris i förhållande till konkurrenterna, 13 198,40 kr.

 

Man hoppades få den nya orgeln på plats till julen, men orgeln dröjde trots påstötningar. Den 25 november avsände prosten Swärd ett telegram till Tyskland med följande lydelse: ”När kommer orgeln? Församlingen mycket missnöjd.” Telegrammet tycks ha satt fart på leveransen, men först lördag-söndag den 19-20 januari stod orgeln på plats, klar för invigning. Under lördagen hade den prövats av musikdirektör Anders Jobs i kyrkorådets närvaro och fått högsta vitsord.
Den nya orgeln hade följande disposition:

 

Huvudverk: 

• Principal 16´
• Bourdun 16´
• Prinzipal 8´
• Salicional 8´
• Fugara 8´
• Hålflöjt 8´
• Gedackt 8´
• Trumpet 8´
• Oktave 4´
• Flûte douce 4´
• Cornet 3-5 chor
• Mixture 5 chor

 

Svällverk: 

• Lieblich Gedackt 16´
• Violin Principal 8´
• Gamba 8´
• Aeolin 8´
• Vox coelestis 8´
• Flûte harm. 8´
• Röhrflöjt 8´
• Oboe 8´
• Dolce 4´
• Piccolo 2´
• Harmon. Aethera 4 chor

 

Pedalverk:

• Prinzipalbas 16´
• Subbas 16´
• Bourdonbas 16´
• Basun 16´
• Kvintbas 10 2/3
• Oktavbas 8´
• Violoncell 8´

 

• Koppel: II/I 
• 2 fria kombinationer
• Super I 4 fasta kombinationer
• Super II/I Registersvällare
• Sub II/I Crescendosvällare
• I/Ped Rörverk
• II/Ped Tremolo
• Aut. Ped.

 

I Riegerorgeln försvann de sista sambanden mellan orgelhus – fasad – verkuppbyggnad. Numera står verken sida vid sida med pipraderna vinkelrätt mot fasaden. De mindre piporna kommer på så sätt alltid närmast fasaden, medan piporna in mot orgelhusets bakvägg utgörs av de allt längre och djupare piporna. Står man framför orgeln vänd mot fasaden har man svällverket till vänster, huvudverket mitt fram och pedalverket till höger. Svårigheterna med att anpassa den nya orgeln till det gamla orgelhuset gjorde att man fick riva en hel del av den inre konstruktionen och dessutom såga hål i orgelhusets tak för att få plats med de längsta piporna. Traktur och regerverk är pneumatiska, vilket innebar att man kunde ha ett fristående spelbord framför fasaden vänt ut mot kyrkan. Den pneumatiska trakturen är lättspelad och ger stora möjligheter till snabba förändringar i registreringen under pågående spel. Pneumatiken är dock mycket känslig för förändringar av temperatur och fuktighet och åldras betydligt snabbare än den mekaniska trakturen. Särskilt i vårt klimat är det förenat med problem att hålla en pneumatisk orgel någorlunda spelbar under längre perioder. Regerverket styrs av manubrier i stället för av de klassiska andragen. Pipverkets metallpipor är till stor del av zink i stället för den vanliga legeringen av bly och tenn. Dispositionen är typisk tysk senromantik med sitt stora antal 8-fotsstämmor. Med sina många stråkstämmor och sin stora dynamik lämpar den sig därmed särskilt väl för svensk och tysk orgelmusik från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

 

Under söndagen den 19 januari 1923 rådde enligt lokalpressen ”ett vargaväder, som gjorde vägarna hart när ofarbara”, men uppslutningen vid det celebra tillfället var ändå god. Prosten Swärd höll tal och förklarade orgeln invigd, varpå den högtidliga högmässogudstjänsten följde. På kvällen gav musikdirektör Anders Jobs (som hunnit flytta till Falun) konsert efter att prosten Swärd berättat om orgelns tillkomsthistoria. Hudiksvalls Nyheter refererade begivenheten i följande ordalag.

 

Efter denna redogörelse lät organisten i Kopparbergs kyrka i Falun,  musikdirektör Anders Jobs, Bachs sköna Lento strömma ut under de mäktiga  valven. Sedan följde varv för varv en ståtlig sonat av Beethoven, Marche  funebre av orgelmästaren Guilemont, en utsökt mäktig komposition, samt  slutligen direktör Jobs egen komposition, Sommarmorgon, där de soliga och  luftiga motiven voro av en stark kontrastverkan mot kölden och ovädret utanför  templets portar. Efter slutpsalmen ”Oss välsigna och bevara” spelade Jobs på  begäran ”Engelbrektsmarschen” i extemporerade variationer. … en glädje att  åter höra dessa välkända toner som fylla en med mod och göra en hurtig i livet.

 

I slutet av 1980-talet var Riegerorgeln i många stycken ospelbar, och långa diskussioner fördes om möjligheten att återigen bygga en ny stor läktarorgel. Man bestämde sig emellertid för att i stället bygga en mindre kororgel och för tillfället lämna läktarorgeln åt sitt öde. 1999 var man slutligen mogen för beslut beträffande läktarorgeln och stannade då för en renovering. Den var vid denna tid närapå den enda kvarvarande senromantiska Riegerorgeln i originalskick i Sverige.

 

Arbetet utfördes av orgelbyggarna Jan Börjesson och Sven-Olov Åkerlund under sommaren 1999 med gott resultat. Lördagen den 11 december 1999 återinvigdes Riegerorgeln vid en konsert med professor Ralph Gustafsson. Programmet bestod av Preludium och fuga i C-dur (BWV 547) och Nun komm, der Heiden Heiland (BWV 559) av J. S. Bach, Clair de lune av S. Karg-Elert, Introduktion och passacaglia i d-moll av M. Reger, Cantilène pastorale av Alexandre Guilmant och till sist Preludium och fuga över BACH av F. Liszt. Om det sistnämnda verket skrev recensenten Gustaf Berglund i Hudiksvalls Tidning:

 

”Här behövs verkligen en högt utvecklad koordinationsförmåga och ett väloljat  fingermaskineri som Ralph Gustafssons i de kromatiska gångarna och  blixtsnabba nedåtlöpningarna. Efter slutackordet hörs flämtningar i den  glädjande stora publiken, innan applåderna bryter ut.
 Man kan nu bara hoppas, att Forsa församling inte tänker låta det  här förnämliga instrumentet gistna ihop, utan att det kan få användas i fler  orgelkonserter framöver.”

 

Menzels kororgel

Forsa kyrkas kororgel byggdes av orgelbyggaren Johannes Menzel och invigdes på Domsöndagen den 25 november 1990 av domkyrkorganist Jan Håkan Åberg, som varit inspiratör och kontrollant för bygget. Den fick följande disposition:

 

Huvudverk: 

• Hålflöjt 8´
• Borduna 8´
• Principal 4´
• Tvärflöjt 4´
• Oktava 2´
• Mixtur 1 1/3

 

Bröstverk: 

• Gedackt 8´
• Rörflöjt 4´
• Svegel 2´
• Nasat 2 2/3´
• Ters 1 1/3´
• Tremulant

 

Pedal: 

• Subbas 16´
• Borduna 8´

 

I sitt besiktningsutlåtande talar Jan Håkan Åberg om Forsa som en av landets ”märkligare orgelmiljöer” med sin kombination av den ”i sitt slag helt unika senromantiska Riegerorgeln på läktaren och den nya Menzelorgeln i koret”.

 

Beskrivningen av orgelfasaden och de mera tekniska detaljerna är gjorda på plats.
Den historiska framställningen är till stor del hämtad ur artiklarna ”Sankta Cecilias instrument” av Erik Wallenström i Julhälsning till Forsa och Högs församlingar 1977 och ”Orglarna i Forsa och Högs kyrkor” av Torbjörn Nilsson, folkhögskollärare vid Forsa folkhögskola, i samlingsvolymen Kyrkorna i Forsa och Högs församlingar, utgiven i Vasa i Finland år 2000, i redaktion av G. Gustavsson, T. Karlström och H. Söderbäck.

Fotografier av Göran Åkerblom